Argumentationsteori

Teori

Övningar

Utvärdering av argument

1. Sammanfattning

I detta kapitel beskriver Feldman hur man går till väga för att bedöma styrkan hos argument. Ett argument kan vara misslyckat av två anledningar. För det första: Premisserna hänger inte samman med slutsatsen—argumentet är inte välformat. För det andra: Premisserna är inte rimliga att acceptera.

Feldman uppmanar oss, med anledning av detta, att i rekonstruktionsarbetet så långt som möjligt lägga till premisser så att ett välformat argument erhålls. I rekonstruktionsarbetet ingår också att formulera premisser och slutsatser på ett tydligt sätt. Därigenom undviks vissa problem som har att göra med att många av de termer som vi använder är såväl vaga som mångtydiga.

En premiss är antingen specifik, generell eller sammansatt. Feldman diskuterar olika sätt att förhålla sig till dessa olika sorters premisser, men generellt gäller att du bedömer rimligheten hos en premiss ljuset av den information som du har. Om det är rationellt för dig att acceptera en premiss i ljuset av denna information, så bör du acceptera premissen.

1.1 Vaghet och mångtydighet

Man skall inte överdriva de problem som har att göra med att de flesta av de termer vi använder i vardagsspråket är både mångtydiga och vaga. Ibland kan det dock spela en viktig roll för vår bedömning av ett arguments styrka. Beakta följande exempel: ”Vid aborter dödas oskyldiga människor, men det är fel att döda oskyldiga människor. Alltså är det fel att göra abort”. En initial rekonstruktion av detta argument är:

1. Alla aborter dödar oskyldiga människor

2. Allt dödande av oskyldiga människor är fel

3. Alla aborter är fel

Är detta ett starkt argument? Vi kan konstatera att det är logiskt giltigt. Men är premisserna rimliga att acceptera? Det hänger bland annat på hur vi förstår ’människa.’ Den termen är tvetydig. Man kan tänka sig såväl en biologisk som en psykologisk tolkning av ’människa.’ Givet en biologisk tolkning har ’människa’ samma mening (innebörd, betydelse) som frasen ”individ tillhörande arten Homo Sapiens.’ Givet denna tolkning får vi en ny rekonstruktion av argumentet, Argument A:

1. Alla aborter dödar oskyldiga individer tillhörande arten Homo Sapiens.

2. Allt dödande av oskyldiga individer tillhörande arten Homo Sapiens är fel.

3. Alla aborter är fel.

Givet en psykologisk tolkning har ’människa’ samma mening som frasen ’individ med tankar och känslor och som har en uppfattning om sig själv som att existera över tid.’ Givet denna tolkning får vi en annan rekonstruktion av argumentet, Argument B:

1. Alla aborter dödar individer med tankar och känslor och som har en uppfattning om sig själv som existerande över tid.

2. Allt dödande av individer med tankar och känslor och som har en uppfattning om sig själv som existerande över tid är fel.

3. Alla aborter är fel.

Eftersom ’människa’ kan uppfattas på olika sätt erhåller vi två olika rekonstruktioner av argumentet ovan. Vår bedömning av dessa två skiljer sig nog åt. Det är, för de flesta av oss, rationellt att acceptera den första premissen i A under det att det är rimligt att förkasta den första premissen i B.

Tilläggas bör att ”människa” under den psykologiska tolkningen har en vag innebörd.

2. Exempel

Låt oss betrakta en debattartikel om klimathotet [1]. Artikeln bjuder vissa svårigheter för en argumentationsanalys. Den är lång, med flera stycken som inte har någon uppenbar plats i en resonerande struktur utan i stället är av mer personhistorisk karaktär. Andra passager kännetecknas av retorisk upprördhet. Det är inte heller helt lätt att identifiera en entydig slutsats. Låt oss som vanligt börja med att notera rubriken - "Så skapade Sverige klimatbluffen redan på 70-talet" - samt slutet: "Vårt språk har kidnappats av propagandan. I stället för bensinsnål säger man klimatsmart. Därmed kortsluter man ett långt resonemang mellan klimatet och bilen. Att koldioxid som kommer ur avgasröret ger uppvärmning som i sin tur skadar klimatet blir därmed omöjligt att ifrågasätta. Det är så propaganda kvarnar mals, här liksom i diktaturer". Tonläget är som synes lätt obalanserat, med exempelvis ett osakligt försök att göra en jämförelse med diktaturer. Vad det verkar handla om är idén att klimathotet är någon sorts kvasikonspiratoriskt påhitt. Men är detta slutsatsen i artikeln? Om vi studerar texten noggrannare så finner vi att ordet "slutsats" faktiskt förekommer: "Min slutsats är att de fossila bränslena är en gåva till mänskligheten. Den viktigaste målsättningen för dagen borde vara att på alla vis stödja etablering av kraftproduktion med tillhörande elnät överallt i den fattiga världen; självfallet baserat på fossila bränslen". Därmed tycks det som att slutsatsen bör vara något i stil med "Fossila bränslen bör användas (i samma eller högre utsträckning som idag)". Vad anges det för skäl för denna slutsats? Argumentationen tycks vara indirekt, främst inriktad på att undanröja det främsta skälet mot användandet av fossila bränslen, nämligen växthuseffekten. Författaren hävdar att "Det är dags att börja vänja sig vid tanken att mer koldioxid i atmosfären är en välsignelse för mänskligheten och allt liv på jorden. Alla tecken tyder på att den uppvärmning som kan förväntas är måttlig och godartad samtidigt som den högre koncentrationen av koldioxid innebär en avsevärd stimulans av växtligheten, större skördar, krympande öknar mm". Låt oss tolka argumentet som att det innehåller en implicit premiss "Om koldioxidökningen i atmosfären inte är skadlig så bör man använda fossila bränslen". Dessutom hävdas att koldioxidökningen inte är skadlig, att den t.o.m. är gynnsam. Här kan man ana en viss inkonsistens i argumentationen. Författaren säger dels (1) att ökningen är obetydlig och även (2) att den kommer att leda till en "avsevärd stimulans av växtligheten". Men låt oss i välvillighetens namn bortse från sådana skakigheter i argumentationen. Vi kan då räkna med en premiss "Koldioxidökningen i atmosfären är inte skadlig". Argumentet har formen:

Om koldioxidökningen i atmosfären inte är skadlig så bör man använda fossila bränslen.

Koldioxidökningen i atmosfären är inte skadlig.

Alltså bör man använda fossila bränslen.

Detta har formen av modus ponens och är därmed ett giltigt argument. Men hur är det med premissernas rimlighet? Den första premissen verkar acceptabel. Man skulle i och för sig kunna tänka sig andra problem med fossila bränslen än koldioxidökningen. Men eftersom denna är det mest allvarliga problemet och, som artikelförfattaren påpekar, användningen av fossila bränslen i U-länder kan vara ekonomiskt gynnsam och därmed motverka fattigdomen, så verkar det rimligt att godta den första premissen. Den andra premissen är betydligt mer tveksam. Den kan knappast stå på egna ben, utan skulle behöva separat argumentation, d.v.s. presenteras som slutsatsen i ett delargument, med rimliga premisser. Något sådant delargument står emellertid inte att finna i texten. Därför måste premissen förkastas och argumentet betraktas som svagt.

Här är ytterligare ett exempel på en debattartikel att analysera: [2]. Titeln är "Minaretförbud typiskt för det nya Europa" och slutet lyder "Det finns i verkligheten inte längre några större principiella skillnader mellan politiken i västerlandet och den i mellanöstern. Det nya repressiva Europa är på väg att ta form". Först för man intrycket att det handlar specifikt om minaretförbudet, eller kanske mera allmänt om islamofobi. Men som slutet visar är det fråga om tesen att Europeiska samhällen är repressiva. Vad ges för skäl för en sådan slutsats? Det sägs att "Demokrati innebär rätten att få rösta på "rätt" partier. I Västvärlden tolereras islamofobiska partier medan antisemitiska partier förbjuds". Vidare "Religionsfriheten börjar med rätten till en personlig tro och slutar där en troende vill påverka samhället i denna riktning. I Sverige hör religionen med andra ord till privatlivet" samt "I Sverige är det de politiskt religiösa aktivisterna som är en samhällsfara eftersom Sverige har ett sekulärt statsskick. Yttrandefriheten lagfäster således rätten att få uttrycka rätt åsikt. Den av etablissemanget accepterade, den som är inom ramarna för vad man får uttrycka". Här antyds det att Sverige inte har någon egentligen religionsfrihet - eftersom man inte tillåts påverka samhället på religiös basis, och av samma skäl inte någon yttrandefrihet. Vidare ifrågasätts det hur demokratiskt Sverige är eftersom man bara får rösta på "rätt" partier (sådana som inte är antisemitiska). Idén verkar vara att ett samhälle som varken har egentlig yttrandefrihet eller oinskränkt demokrati är ett repressivt samhälle och att Sverige (och övriga europeiska länder) är ett sådant samhälle. Här bör man notera att det i slutsatsen talas om Europa som helhet, men i premisserna (skälen) bara om Sverige. För att argumentet skall bli giltigt behöver man antingen konsekvent tala om eropeiska länder eller om Sverige. Låt oss för enkelheten skull välja den senare vägen i rekonstruktionen, och anta att artikelförfattaren menar att observationerna angående Sverige låter sig generaliseras. Om vi följer denna linje får vi som slutsats "Sverige är ett repressivt land". En implicit premiss är "Ett land som varken har egentlig yttrandefrihet eller oinskränkt demokrati är ett repressivt land". Ytterligare premisser som kan utläsas ur texten är "Ett land där man inte får framföra religiös propaganda är ett land utan egentlig yttrandefrihet", samt "Ett land där man inte kan rösta på antisemitiska partier är ett land utan oinskränkt demokrati". Vidare hävdas att Sverige har just dessa egenskaper - att inte tillåta religiös propaganda eller antisemitiska partier. Vi får följande rekonstruktion av argumentet.

Ett land där man inte får framföra religiös propaganda är ett land utan egentlig yttrandefrihet

Ett land där man inte kan rösta på antisemitiska partier är ett land utan oinskränkt demokrati

Sverige är ett land där man inte får framföra religiös propaganda

Sverige är ett land där man inte kan rösta på antisemitiska partier

Ett land som varken har egentlig yttrandefrihet eller oinskränkt demokrati är ett repressivt land

Alltså är Sverige ett repressivt land

Argumentets form är som följer

Alla A är B

Alla C är D

x är A

x är C

Alla som är B och D är E

x är E

Efter en stunds eftertanke kan man konstatera att detta är ett giltigt argument. Det verkar dock vara sämre ställt med premisserna. Låt oss vara medgörliga och acceptera de första två premisserna. Den tredje är dock tveksam. Religiös propaganda är ju inte förbjuden i Sverige såvida den inte t.ex. faller under lagen mot hets mot folkgrupp. Den fjärde premissen kan sägas vara korrekt. Men hur är det med den femte och sista premissen? Här verkar man dränera begreppet "repressiv" på all användbarhet. Om man accepterar premissen så är det svårt att se hur ett anständigt samhälle kan vara annat än repressivt, och i så fall kan inte ordet anses ha någon negativ innebörd. Det verkar orimligt att se det som repression i någon intressant bemärkelse att antisemitiska partier inte tillåts. Argumentet måste således betraktas som svagt.

3. Inlärningsmål

Kapitel 7 ger en fördjupning av de tidigare introducerade teknikerna för analys av argument. Dessutom framhävs vissa problematiska fenomen som kan förekomma i argumentation. Här är det viktigt att man förstår varför vaghet och mångtydighet kan leda till felaktigheter i ett argument. Ett resonemang som i förstone tycks övertygande kan t.ex. visa sig bygga på att betydelseskiftningar sker i premisserna, och därmed vara ogiltigt. Sådana fenomen är vanligt förekommande inom filosofin. Fokusera på sektion III i kapitlet, och studera Feldmans exempel noga.

Gå till övningarna till detta kapitel