Argumentationsteori

Introduktion

1. Sammanfattning

I detta kapitel presenterar Feldman några elementära argumentationsanalytiska begrepp som argument, premiss och slutsats. Inom argumentationsanalysen undersöks den rationella styrkan hos ett argument. Ett argument har rationell styrka om det förser oss med goda skäl att tro att slutsatsen är sann.

Feldman skiljer mellan två moment i den argumentationsanalytiska metoden, rekonstruktionsmomentet och värderingsmomentet. Anta att vi läser en argumenterande text. Vår första uppgift är att på ett redigt sätt skaffa oss en klar uppfattning om vad det är för argument som kommer till uttryck. Denna uppgift löser vi genom att noggrant rekonstruera (identifiera) argumentet. Vår andra uppgift är att undersöka om premisserna i det rekonstruerade argumentet förser oss med goda skäl att tro att slutsatsen är sann. För att lösa den andra uppgiften måste vi omsorgsfullt värdera argumentet genom att undersöka rimligheten hos premisserna.

Som Feldman påpekar kan argument studeras ur andra aspekter. T. ex. studeras inom retoriken argument med utgångspunkt från deras förmåga att på annan väg än den strikt rationella få människor att omfatta en viss slutsats. Vi inser då att ett argument kan vara retoriskt effektfullt även om det saknar rationell styrka och ett argument kan ha en mycket hög rationell styrka och samtidigt sakna retorisk kraft. I denna kurs intresserar vi oss uteslutande för den rent rationella utvärderingen av argument. Därmed bortser vi från alla eventuella element av påverkan utanför det rent objektiva innehållet i det som sägs. Vi lyfter ut argumentet från dess kontext - vem det är som framför det, i vilket sammanhang o.s.v. - och betraktar det rent objektivt. Därmed inte sagt att detta alltid är det korrekta förhållningssättet. Om t.ex. en vän framför ett argument så kommer jag att lyssna noggrannare, ta större intryck av vad han säger o.s.v. eftersom han är min vän. Poängen med argumentationsanalys är inte att man skall avhålla sig från sådana förhållningssätt. Vad argumentationsanalysen gör är att separera det rent sakliga innehållet och kraften i ett argument från aspekter av situationen i vilken argumentet framförs. Vad som formar den slutgiltiga reaktionen hos lyssnaren kan mycket väl på ett legitimt sätt bestå i en sammanvägning av den sakliga analysen och vissa sidor av den aktuella situationen - att det t.ex. är en särskilt pålitlig person som framför argumentet, någon som har tänkt länge på frågeställningen o.s.v. Argumentationsanalys kan därför med förtjänst kombineras med iakttagelser från sådana discipliner som retorik och psykologi.

2. Exempel

Som exempel på konkret argumentation som belyser begreppen i det aktuella kapitlet skall vi titta närmare på en debattartikel [1]. Vad det rör sig om är domen mot en 70-årig man som örfilade en 12-årig pojke som enligt den äldre mannen hade betett sig oförskämt. Författaren till artikeln argumenterar för att 70-åringen borde ha friats. Vi skall emellertid inte studera de sakliga detaljerna i hans argumentation utan i stället notera de retoriska elementen, varav det förekommer åtskilliga. Det är ett väsentligt steg i argumentationsanalysen att isolera dessa aspekter, så att den vidare analysen kan bortse ifrån dem. Ett typiskt retoriskt drag är användande av värdeladdade ord. Det förekommer i texten två slag av sådana. Dels de som författaren ställer sig bakom, och förväntar sig att läsaren också skall instämma i. Dels de som används på ett ironiskt sätt, för att återge en hypotetisk osympatisk meningsmotståndare till artikelförfattaren. Ett tydligt exempel på det förra förekommer i mitten av texten: "I förlängningen är det tydligen inte längre så att en äldre människa kan ifrågasätta när unga beter sig som ligister och småhuliganer, för att nu kalla Värnamos snorungar vid dess rätta namn". Observera att de som författaren försvarar beskrivs neutralt ("äldre människa") medan dem som han förhåller sig kritiskt till beskrivs med starkt värdeladdade uttryck ("snorungar"). Inom filosofin talar man om "tjocka begrepp" ("thick concepts"). Dessa innehåller dels en beskrivande komponent, dels en värderande komponent. "Snorunge" är ett bra exempel. Ordet kan appliceras på unga människor. Detta är den deskriptiva delen. Dessutom finns där ett element av negativ värdering. Den som använder ordet "snorunge" om en person uttrycker förakt för personen. När ett sådant ord används i en argumenterande text försöker författaren att dra med läsaren i den negativa värderingen, i stället för att argumentera för den. Därför bör man i en argumentationsanalys ersätta de värdeladdade ("tjocka") orden med neutrala ord, som motsvarar den beskrivande komponenten (i fallet "snorunge" t.ex. ung människa). Ett exempel på det senare slaget av ironisk användning av värdeladdade uttryck förekommer mot slutet av texten: "Många tycker säkert att alltihop är en struntsak, utan större värde. Gubbjäveln fick en knäpp på näsan". Här får en tänkt meningsmotståndare komma till tals, men på ett sätt som får honom att framstå som osympatisk. Det är en viktig del i en argumentation att presentera och bemöta eventuella invändningar mot den förfäktade positionen. För att argumentet skall uppfylla krav på saklighet måste detta göras på ett sätt som gör motargumenten rättvisa. Ett ofta använt retoriskt knep som bryter mot saklighetskravet är att framställa den som invänder som osympatisk. Den aktuelle artikelförfattaren gör detta genom att låta den hypotetiska invändaren använda nonchalant förringande uttryck ("struntsak") och nedsättande ord som uttrycker förakt för äldre människor ("gubbjävel"). Ännu värre blir det i slutklämmen när "sensmoralen" hos domen skall beskrivas: "Kort sagt att gamla gubbar och gamla kärringar ska tiga. Och det är väl ändå inte till ett sådant samhälle vi vill att unga människor ska fostras".

3. Inlärningsmål

Det viktigaste är att tillägna sig en förståelse av begreppen premiss och slutsats, som är de mest centrala inom argumentationsanalysen, och som kommer att vara oundgängliga genom hela kursen. Dessutom bör man efter läsningen ha ett begrepp om distinktionen mellan retorik och argumentation. För den argumentationsanalytiska behandlingen av texter är det väsentligt att kunna separera, och bortse från, de retoriska elementen. Slutligen är det värdefullt att lägga på minnet de exempel som Feldman ger på sidorna 15-20 på inadekvata sätt att handskas med argument.