Argumentationsteori

Sanning och rationalitet

1. Sammanfattning

I ett bra argument utgör premisserna goda skäl att tro att dess slutsats är sann. Men vad är premisser och slutsatser, vad innebör det att tro på något, vad innebär det att ha goda skäl för att tro på något och hur skall sanning förstås? Feldman ger i detta kapitel svar på dessa frågor. I grund och botten motiverar Feldman sina svar med utgångspunkt från några viktiga distinktioner.

1.1 Satser och propositioner

Feldman gör till att börja med en distinktion mellan satser och propositioner. En sats tillhör ett visst språk, den innehåller ett antal ord. En proposition tillhör inget språk och den innehåller inte några ord. En proposition är, grovt uttryck ett tankemässigt innehåll, som vi kan uttrycka genom att använda oss av en sats. Beakta följande satser, en svensk, en engelsk och en tysk.

(i) Solen skiner (ii) The sun is shining (iii) Die Sonne scheint

Vi vet att det är olika satser bara genom att inse att satserna innehåller olika ord. Men de tre satserna har något viktigt gemensamt. De uttrycker samma proposition, eller om man så vill, satserna har samma tankemässiga innehåll. Vilken är då den proposition som uttrycks av dessa satser? Det är den proposition som en svensk skulle använda (i) för att uttryck, som en engelsman skulle använda (ii) för att uttrycka och som en tysk skulle använda (iii) för att uttrycka. Satser är med andra ord språkliga representationer av propositioner.

1.2 Satstyper

En distinktion som är av språkfilosofisk betydelse är den mellan satser och satstyper. Betrakta (a) och (b) nedan.

(a) Solen skiner (b) Solen skiner

Står en eller två satser ovan? Den frågan är i själva verket tvetydig. En del skulle nog vilja säga att det är två satser formulerade, andra skulle nog vilja säga att det är en sats formulerad. De som är av den första uppfattningen kan beskrivas som att tolka ’sats’ som ’satsförekomst.’ De som är av den andra uppfattningen kan beskrivas som att tolka ’sats’ som ’satstyp.’ Båda parter kan då enas om att exemplet utgörs av två satsförekomster av en och samma satstyp. Med hjälp av distinktionen mellan sats och proposition och distinktionen mellan satstyp och satsförekomst, kan man nu hävda att flera förekomster av en och samma satstyp kan användas för att uttrycka olika propositioner och att olika satsförekomster kan användas för att uttrycka samma proposition. Vilken proposition som en satsförekomst uttrycker beror primärt på kontexten. Det är således viktigt att komma ihåg att även om en argumenterande text ger utryck för olika argument, så är det inte säkert att det de argument som kommer till uttryck låter sig representeras av de satser som textförfattaren använder sig av. Tänk bara på den frekventa användningen av ironi och på att ords betydelser (mening, innebörd) ofta ändras över tid.

1.3 Sanning och rationell tro

Det väsentliga i kapitlet är, som rubriken antyder, synen på sanning och rationalitet. Feldman menar att det är propositioner som är sanna eller falska; som är ”sanningsbärare.” En sats kan förvisso sägas vara sann, men bara om den proposition som satsen uttrycker är sann. Men under vilka villkor är en proposition sann? Enligt Feldman är en proposition sann om, och endast om den korresponderar med ett faktum. Denna syn på sanning är intuitivt väldigt rimlig och många filosofer ställer sig bakom en eller annan version av korrespondensteorin om sanning. Notera att denna karakteristik av sanning inte säger något om hur vi skall bete oss för att komma fram till huruvida en viss proposition är sann eller inte. En helt annan fråga är hur man förhåller sig till propositioner när det gäller deras sanning. Det finns tre möjligheter. Antingen accepterar man en proposition (believe) eller så förkastar man den (disbelieve) eller så avhåller man sig från att ta ställning till propositionen (suspension of judgment). Detta gäller för alla personer och för alla påståenden. Vissa påståenden har man goda skäl att acceptera. Många av oss tror att järn leder ström. Det är något vi fått höra i skolan, en del av oss har gjort experiment som ger stöd för tanken att järn leder ström. Vissa har bättre skäl att försanthålla propositionen. Ta till exempel en fysiker med kännedom om metallers olika atomära strukturer och hur dessa strukturer hänger samman med förmågan att leda ström. Denna fysiker har bättre skäl än vad många andra av oss har att tro att järn leder ström. Det är viktigt att notera två saker. För det första: En person kan ha goda skäl att acceptera en proposition samtidigt som en annan person kan ha goda skäl att inte acceptera propositionen. Anledningen till detta är att de olika personerna har tillgång till olika evidens. När den evidens vi har stödjer en proposition så är det rationellt för oss att acceptera den propositionen. För det andra, även om det är rationellt för oss att acceptera en proposition, så är det därmed inte garanterat att propositionen är sann. Med andra ord, goda skäl utesluter inte möjligheten att vi kan ha fel. Denna uppfattning brukar ibland kallas för fallibilism. Utöver dessa relativt okontroversiella iakttagelser ger Feldman även stor plats åt en mer omstridd filosofisk rationalitetsprincip: nämligen den att graden av tro bör vara strikt proportionerlig mot styrkan hos evidensen. Feldman kallar detta för "the principle of proportional belief" (principen om proportionerlig tro). Överhuvudtaget så låter Feldman ibland sina egna filosofiska ställningstaganden påverka innehållet i boken på ett kanske inte helt oproblematiskt sätt. Han är exempelvis starkt kritisk till alla former av relativism, vilket framkommer bl.a. i detta kapitel. Gentemot en sådan inställning bör det noteras att mer milda former av relativism är fullt förenliga med det slag av kritiskt tänkande som argumentationsanalysen exemplifierar. Det är visserligen riktigt att om "var och en har rätt till sin egen sanning" så finns det inte så stor poäng med att ägna sig åt rationell argumentation eller analys av densamma. Men en mer rimlig form av relativism som pekar på existensen av olika "diskursiva samfund" med sina respektive principer för etablerande av sanning låter sig kombineras med en syn på argumentation där denna inskränks till att gälla inom de olika samfunden. Därmed inte sagt att ett sådant synsätt inte har betydande problematiska aspekter. Men det utesluts inte av idén om kritiskt tänkande och argumentationsanalys.

2. Exempel

Här är en debattartikel som tar upp spörsmål relaterade till det aktuella kapitlet [http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/07/varf-r-vill-s-dert-rns-h-gskola-ha-en-vetenskapsfientlig-rektor ]. Läs artikeln och fundera över om den kritiserade rektorskandidaten är relativist i någon problematisk bemärkelse.

3. Inlärningsmål

En del av materialet i detta kapitel är av grundläggande filosofisk betydelse, men kan för den som inte har läst filosofi tidigare te sig ganska abstrakt och svårgripbart. Det gäller kanske i synnerhet begreppet "proposition". För kursen krävs det ingen djupgående förståelse av detta begrepp, utan bara en ungefärlig idé. Viktigare är de tankar om sanning och rationell tro som Feldman presenterar. T.ex. bör man förstå att en trosföreställning som är falsk likväl kan vara rationell, givet, naturligtvis, att personen ifråga inte vet att den är falsk, och att hon dessutom har gjort sitt bästa för att anpassa tron till evidensen. På 1800-talet var det t.ex. rationellt att tro på existensen av en eter, eftersom det var den bästa dåvarande förklaringen av vissa fysikaliska fenomen. Efter Einsteins relativitetsteori har man övergett idén om en eter. Det finns bättre förklaringar, och det är därför inte längre rationellt att tro på existensen av en eter. Vi anser idag att 1800-talets vetenskapsmän hade falska, men likväl, för deras omständigheter, rationella trosföreställningar. En annan viktig distinktion som man bör ha med sig efter läsningen av kapitlet är den mellan att tro på en proposition, att förkasta den, och att suspendera omdömet. Vidare bör man ha klart för sig under vilka omständigheter dessa respektive attityder är rationellt påbjudna.